När är det nog..?
Ibland känner man att man inte riktigt räcker till. Egentligen borde jag vara superglad och hoppa upp och ner, eftersom jag hade sista skoldagen idag! Nu är jag inte student längre, imorgon tar jag examen och ska fira hela dagen lång! Vi tjuvstartar lite ikväll med grillning och vin. Men jag känner mig inte riktigt så glad som jag borde. Alltid är det något som gnager. Ger inte Tindra tillräckligt med aktivitet. Har inte tillräckligt med jobb. Hinner inte umgås med Edvin. Känner mig för deppig för att umgås med vänner. Har mensvärk. Tränar inte tillräckligt (jo, jag vet att jag gör det, men ibland fattar inte min hjärna det). Har alltid känslan av att jag ka lite bättre, borde göra mer, inte är tillräcklig. Det gör att jag tappar lusten att fira, jag förtjänar ju inte det. Men jag vet ju att jag är mer än tillräcklig. Jag gör ju så gott jag kan. Så nu ska jag försöka intala mig själv det och tillåta mig själv att slappna av och bara fira! Det är ute med dåligt samvete var det ju nån klok person som sa en gång...
Recept för helgen:
Ingen träning
Massa vin
Familj
Vänner
God mat
Njuta!!!
Du är så mycket, mycket mer än tillräcklig och du är verkligen värd att fira! Alla har vi perioder när vi ifrågasätter allt möjligt i livet, även oss själva. Det går över, det kommer och går, så är det hela livet, även fast man passerat femtio! Vi kommer och firar dig imorgon med bamsekramar och mycket kärlek!!!
Puss mamma
det är ett skölding syndrom...
