Systrarnas väg mot Marathon

42 195 m och två systrar. Den här bloggen handlar om vår gemensamma dröm och vårt gemensamma mål- att en vacker dag i juni springa in på Stockholms stadion, höra publikens jubel och veta att vi klarade det. Vägen dit blir säkert inte lätt och livet kommer förmodligen sätta krokben för oss ibland. Allt blir inte alltid som man planerat, men än har vi gott om tid och en vacker dag ser vi tillbaka på vår kamp och inser att målet var värt resan.

osis

måste berätta en rolig sak (jag tyckte det va sjukt roligt, men jag gillar ironi)

I morse när jag satt på toa tog jag det sista på toarullen. Såklart glömde jag fylla på med en ny. När det va dags nästa gång gjorde jag det jag skulle göra och kom på att pappret är slut. Jag sträcker mig mot skåpet där vi förvarar rullarna - men även det är tomt. Jag utbrister "va faaan" och tittar uppgivet ner i golvet. När jag tittar upp igen möts jag av detta:



ja osis kan man säga. HAHAHA jag började asgarva för mig själv. det va så klockrent! OSIS

sen skakade jag, reste mig och gick. HAHAHA /Maya

Du är då för rolig du!!!

det var nog nära det torraste jag läst detta året ;) haha men jag skrattade :D. puss

hah. så jävla bra!

hahaha, sjukt kul. vi har nog dålig humor i generna.