Systrarnas väg mot Marathon

Mina ögon har krånglat väldigt länge nu. Det verkar inte gå att få hjälp någonstans, det enda svaret jag verkar få är att jag kan behöva vila från linser en "längre tid". Detta gör mig väldigt ledsen ibland, jag HATAR att ha glasögon jämt, jag känner mig begränsad och besvärad. Min livsstil kräver linser, jag vill känna mig fri, kunna hoppa upp och ner och flänga runt utan att glasögonen flyger iväg. Igår kände jag mig riktigt deppig över det här, jag vet inte hur jag ska lösa gruppträningspassen - jag behöver ju kunna se och jag behöver kunna hoppa runt, men jag vill ju inte förstöra mina ögon genom att använda linser (hade tydligen ett ärr på höger öga som håller på att läka- det låter läskigt, men det var tydligen "ingen fara" och synen har inte påverkats). Antingen kan jag ju bli ett offer för den här situationen och helt enkelt skita i gruppträningen (springa med glasögon funkar ganska bra i alla fall, inte så mycket hoppa upp och ner då), eller så kan jag försöka göra det bästa av situationen och hitta en lösning. Och det tänker jag göra. Det får bli de gamla glasögonen som sitter kvar hyffsat bra, och jag tänker minsann känna mig fri i alla fall. Jympan vet jag fortfarande inte hur jag ska lösa, då behöver jag ha headset på mig- och då blir det nog svårt att ha glasögon. Jag får väl se dåligt då kanske. I vilket fall som helst tänker jag inte vara deppig. Det är jag inte värd, jag är värd att vara GLAD!