Igår: Vilse i skogen. Idag: 27'47 med snabba ben
Igår var jag ute på ett riktigt äventyr. Jag är hemma hos Edvins föräldrar, och eftersom han jobbar så skulle jag och Tindra ut på långpromenad själva. Han hade visat vart jag kunde gå, och gick gjorde jag... i över två timmar. Plötsligt stod jag mitt i skogen, visste inte vilket håll jag kommit från och vilket håll jag skulle åt. Hade gått runt i cirklar för att hitta tillbaka till stigen. Men den var försvunnen. Min mobil hade nästan inget batteri kvar, men jag fick tag på Edvin som stod i köket på jobbet och jag lät nog rätt panikslagen. Han sa åt mig att gå norrut... va fan är norr? undrade jag, men sen dog mobilen så jag fick helt enkelt gissa. Åt ena hållet var det lerigt och blött, åt andra tät granskog och åt tredje kohagar. Jag valde kohagarna och tillsist hörde jag en bilväg. Tog mig fram till den och började gå längs vägen, åt det håll jag trodde var rätt. Och det var det som tur var. När Floby-skylten kom var jag överlycklig. En lång stund senare (efter att ha irrat runt i samhället också) kom vi hem till huset, men då var det låst och Edvins föräldrar var ute och letade efter mig... fick igång mobilen igen, fick tag på Edvin och han kunde ringa hem sina föräldrar. Slutet gott allting gott... så kan det gå om man har dåligt lokalsinne.
Idag har jag fått till en springrunda på 27'47 minuter utan att springa vilse. Edvin visade mig en väg imorse när vi tog en promenad med Tindra. Och jag höll mig till vägarna den här gången. Det var riktigt härligt att få springa lite, äntligen kom den efterlängtade lyckokänslan!!
Imorgon åker jag tillbaka till hyttan och jobbar min sista helg. På måndag är jag arbetslös. Grattis till mig!
Ps. Imorgon kommer lite bilder om jag hinner.
/Maria
