Systrarnas väg mot Marathon

Alltså 84 minuter långsam löpning. Inte illa.

Jag älskar att hitta nya vägar att springa, det är en sak jag verkligen gillar med löpning. Idag sprang jag där jag brukar springa först, på en lång lantlig grusväg, men tog av på ett ställe jag aldrig gjort förr och sprang ända bort till ett ställe som heter Brevik. Det är så lantligt det kan bli med mycket skog, sjöar och kalhyggen där solen steker. Jag sprang så långt bort jag kom, och där låg det mysigaste hus jag sett! Det var som om någon tillverkat mitt drömhus och placerat det i mitt drömläge. Stor veranda rakt ut mot sjön, stor trädgård, inga grannar, gott om grusvägar att bara ge sig rakt ut och springa på. Lugnt, tyst och harmoniskt. Gubben i trädgården var i full gång att tända grillen, och jag vände och sprang hemåt och fantiserade om när jag nån gång i framtiden kommer bo så. Fast jag vill inte bo i Grythyttan, men det får gärna se ut som det gjorde där. När Edvin gick till jobbet var jag lite deppig, så trist att vara ensam en fredagskväll. Men nu när endorfinerna sprutat ur öronen på mig är jag lycklig igen. Ska duscha och sen slänga mig i soffan och äta något riktigt gott! Trevligt fredagsmys!