Larvigt försök till löpning
Jag hade nog fel. Man ska inte vänta med att sova tills man dör. För då blir det inge kul att leva. Gav mig ut för att springa med Tindra. Men allt gick fel. Jag hade ingen motivation. Tindra ville inte springa, hon ville nosa överallt. Jag blev jätteflåsig efter 10 sekunder. Vi mötte hundar. Vi mötte cyklar. Vi vände och sprang hem igen. Spurtade några gånger för att få ut något av det i alla fall. Totalt 10 minuter löpning. Och kanske 10 minuter promenad. Larvigt.
Har inte känt någon löparglädje på ett tag nu. Funderar på att vila tills suget kommer tillbaka. Och försöka komma igång med någon slags styrketräning. Har kört lite armar, rygg och mage på min träningsmatta nu i alla fall. Det var skönt att komma igång, men läskigt hur dålig kontroll jag har på kroppen. Vi är inte vänner just nu. Jag brukar ju kunna njuta av min kroppskontroll! Men icke... nu längtar jag till hösten och att få gå på gruppträningspass! Och få köra min jympa igen. Och kanske kommer jag få ha cirkelträning vissa söndagar, kommer vara rullande schema. Ikväll ska jag ta igen min förlorade träning och promenera istället. Inte för att jag maniskt måste träna, men Tindra måste ändå ut och jag behöver luft! Imorse klockan 5 gick jag 40 minuter i slow motion. Inte särskilt givande...
Jag vill känna träningsglädje igen! Annars får det va...
jag har också problem med det! jag känner noll motivation. senast jag sprang va det inte ens skönt efteråt!! vad är det som är fel? kanske att det blivit ett måste?
jag har också problem med det! jag känner noll motivation. senast jag sprang va det inte ens skönt efteråt!! vad är det som är fel? kanske att det blivit ett måste?
ja kanske. jag är sån att så fort jag ska följa ett träningsprogram så är jag skitmotiverad i början, sen blir det ett för stort krav. tränar jag lite som jag vill blir det roligare oftast.
