Systrarnas väg mot Marathon

Tror jag börjar bli morgonmänniska. Jag har alltid varit kvällstrött - men konstigt nog inte morgonpigg. Jag vaknar tidigt av mig själv, men jag är alltid trött! Men nu när jag tvingats gå upp och promenera supertidigt börjar jag gilla det! Så skönt att komma ut innan alla andra vaknat och känna att man har hela skogen för sig själv. Imorse klockan 6 var det soligt och varmt när vi gick vår halvtimmes runda, och att sen komma hem till ett dukat frukostbord var toppen! Var inte lika jobbigt att gå och jobba efter det...

Kanske är jag bara piggare på sommaren, snart går jag väl in i min vinterdvala igen när jag är trött 24 timmar om dygnet. Men än så länge är jag pigg, så imorgon ska jag springa långt. Bara 5 veckor kvar till nästa halvmara... och jag är inte alls i form för att slå tiden från Göteborgsvarvet! Men det gör inget, är nöjd med att ta mig runt den här gången. Och att njuta av loppet!