Systrarnas väg mot Marathon

och det är det värsta jag varit med om. kan inte sova om nätterna för att jag vaknar av smärtan. kan knappt jobba för att jag är trött. kan inte äta för då får jag ont. jag känner mig som ett lik. det enda ljuset i tunneln just nu är: VÄLLING! det är det enda som lindrar smärtan.

varför kan vi inte få vara friska samtidigt så vi kan motivera varandra maria?
 
nu ska jag dricka välling.

kolla så smal jag börjar bli, snart finns jag inte mer:



jag vill ha muskler och kondition nu!


fast vet ni va? när jag va hos doktorn för min mage tog de en massa prover och lyssnade på hjärtat o sånt. de blev oroliga för att min puls va så låg. men så sa de att det kan bero på att jag är vältränad :-)
jag tror det måste bero på det. jag vill gärna tro att en bra grundkondition (har ändå tränat sen jag va liten) håller i sig bara man håller igång lite. jag hade ju väldigt bra på min hälsokontroll med jobbet (ni vet när man cyklar och andas i nån apparat och får ett värde, högsta värdet är 5 - jag hade 6 haha. det va extra bra sa dom- elitklass)