Systrarnas väg mot Marathon

Ja... det är ju så att man inte orkar träna på samma sätt när man jobbar, jag har verkligen märkt det. Träningen blir inte samma njutning som den vanligtvis är, när man både har tid och energi. Det är därför jag vill jobba med träning, eftersom det är det som ger mig mest lycka (förutom familj, vänner osv), och den lyckan vill jag hjälpa andra att hitta. Inte bara genom träning kanske, men bland annat. Tänk... massör, personlig tränare, kostrådgivare, träningsinstruktör osv... det ska jag vara i framtiden. För drömmar är väl till för att uppfyllas? Men jag ska aldrig hålla på med pekpinnar och extrema råd. Nej, hälsa kan lika gärna vara att njuta av ett glas vin eller en mumsig glass, men det gäller att hålla en balans. Och det balansen skulle jag gärna hjälpa människor att hitta... så att de kan må så bra som möjligt!

Men i alla fall. Idag mår jag rätt bra! Åt en stor "brunch" innan Edvin åkte iväg (nu ses vi inte på en vecka.. buhu) med gröt och scones. Sen tog jag och Tindra en lång skogspromenad, hur skönt som helst. Nu har jag vart en sväng i tvättstugan och sitter här med en STOR kopp kaffe. Jag är glad och det är huvudsaken, eller hur? Strunt samma om jag inte kan springa(vågar inte pga magen som gör ont igen, infektionen kan va kvar så jag håller mig till prommisar). Lite styrketräning borde jag i alla fall orka, har ju två finfina hantlar och en balansboll. Jag kanske inte kommer se ut såhär, men hoppas på den känslan...