Systrarnas väg mot Marathon

jag sprang idag och nu mår jag som en prins, nej en kung. jag tog ut mig totalt! finns det någon bättre känsla? att man glömmer det. det kändes så motigt i morse när jag vaknade och skulle ut och springa. regnet öste ner och jag intalade mig själv att skita i det. sen har det gnagt i mig hela dagen. efter 1 timmes promenad med zackie fick jag ny energi. bytte om och gav mig ut i spåret. sprang 7,2 km på 40,41 min- vilket är bra för att vara jag :-)
sista varvet gav jag verkligen allt! trodde jag skulle spy när jag kom i mål. mitt mål va att springa runt 40 och jag klarade det! nu mår jag som en prins. nu jäklar är jag i gång igen. nu ska jag komma ihåg den har goa känslan och när det senare kommer kännas motigt ska jag läsa det här och komma ihåg att det är sååååå värt det!
nu ska jag laga lasange och äta med god aptit!