Systrarnas väg mot Marathon

Jag börjar känna mig som mig själv igen. Förrutom metallsmaken i munnen jag fått av medicinen. Ushaaa, inget smakar gott. Så mina två favoritsysselsättningar, att träna och att äta, är ganska svåra att ägna sig åt just nu. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra förutom att ligga i soffan och titta på tv. Men idag kan jag faktiskt sitta, stå och till och med gå! Det är framsteg! En sak är i alla fall säker, när jag är helt frisk kommer jag verkligen njuta av varje lilla vardagliga sak igen. Gå ut med hunden kommer att vara lyx, och till och med att diska och städa.. något som inte blivit av alls de senaste dagarna. Lägenheten ser väl mer eller mindre ut som ett bombnedslag, eller ialla fall som ett hundhårsnedslag. Marie-Louise från Rent hus, som nästan är vår granne, skulle bara veta...

Längtar efter att komma hem svettig efter ett löppass och pussas med hunden... fast här med Mayas hund