Systrarnas väg mot Marathon

För att bevisa att jag faktiskt mår mycket bättre, så att ni kan lugna er allihopa: Jag sitter på balkongen och solar. Dessutom har jag vart på två extremt långsamma promenader med Tindra. Jag tror på något sätt att det kommer något gott även ur detta. Känner mig på ett konstigt sätt rätt positiv, fast jag borde känna mig nedslagen.  Jag tror att jag en tid framöver kommer att uppskatta saker och ting lite mer. Jag har även märkt att jag känner mig helt tillfreds med mig själv även när jag inte tränar. Jag älskar att träna, men tycker att man ska göra det av rätt anledning, och jag tror att jag har kommit dit nu. Jaja, jag har bara vart sjuk en vecka... men har vart mycket orolig, så det känns som mer. Och det är väl bra om detta kan göra en tacksam på nytt. Man ska aldrig ta saker för givna... en promenad med hunden, en pratstund med vänner och familj, eller en stund i solen, det kan betyda hur mycket som helst. 

Skål i apelsinjuice!