Systrarnas väg mot Marathon

42 195 m och två systrar. Den här bloggen handlar om vår gemensamma dröm och vårt gemensamma mål- att en vacker dag i juni springa in på Stockholms stadion, höra publikens jubel och veta att vi klarade det. Vägen dit blir säkert inte lätt och livet kommer förmodligen sätta krokben för oss ibland. Allt blir inte alltid som man planerat, men än har vi gott om tid och en vacker dag ser vi tillbaka på vår kamp och inser att målet var värt resan.

en salig röra

överallt.

Mitt hem är fullt av damm och hundhår. Zackie har vart vaken hela natten och verkar inte må så bra. blir orolig för honom men nu verkar han ok igen. Ted har massor att göra på jobbet, det ringer i hans telefon minst 20 grr i timmen (ok kanske lite kryddat men nästan). Det är tamefan hundhår tom i frysen! jag blir tokig. Jag hatar röra. det är rörigt i alla skåp igen, som jag städade grundligt för inte så länge sen. Det är grejer överallt eftersom vi har tömt övervåningen. I sovrummet har vi en soffa ett tvbord och allt krimskrams som vi inte vet var vi ska gör av. det är som sagt en salig röra!
Sen har vi jobb, jobb ja. mmm

Okej jag ska inte klaga det kommer ju bli bra tillslut.

Jag saknar min mamma. Jag saknar min pappa. Jag saknar min syster. Jag saknar min Alexandra.

Det är en sån där dag idag då allt bara är en salig röra som jag inte vet hur eller när jag ska reda ut.

 MaYa

mitt hem är också fullt med hundhår. och tvätt. och sopor. saknar dig med älskade syster och det ordnar sig ska du se!

Älskade Maya, saknar dig också så mycket! Men vi ses ju snart! Då kan vi ta tag i saker du och jag, hjälpas åt att göra fint kanske, om du vill. Det ordnar sig ska du se! Lilla Zackie, mitt "barnbarn", hoppas han kryar på sig!

du fixar det, vi pedanter tag tag i det förr eller senare, nu ska jag snart köra & jobba igen, rinngs imorgon när jag vaknat :)

ja det är tur man är pedant haha