Systrarnas väg mot Marathon

Telefonen ringer kl 6.25... "kan du komma till jobbet klockan 7?" mmvisst svarar jag nyvaken. Kommer 20 min försent, men det är strunt samma.. jag kom ju i alla fall. Och glad att jag får jobba.. ja det är jag. Kom hem till en megaräkning på hemförsäkringen. Typ för ett helt år. Hade 77 kronor på kontot.. fick låna av mig själv. Fast jag ska inte klaga.. jag har inte ett helt hus att betala för.

Det var inte det jag skulle skriva om. Jag har ju tränat (nähäää??) ikväll... Eller först skyndat hem från jobbet, slängt i mig musli, gått en kort men effektiv skogspromenad med hunden, cyklat iväg till gymet, där jag lyfte lite skrot innan det var dags för mitt jympapass. Helt färdig nu. Orkar inte lyfta ett finger. Borde städa och diska och massa skit. Men jag gillar inte borden så jag lägger mig soffan och väntar på mat. /Maria

ps. Förresten gick en gubbe på hemmet bort i helgen. Jag har aldrig känt någon som dött förut, jag tycker det är en läskig känsla även om jag bara träffat honom en kort period när jag jobbat där. Det känns konstigt att nån som nyss var där är borta. Fast det är nog bara skönt för honom... de har inte mycket till liv kvar där på hemmet. Mest synd om hans fru som är ensam kvar där nu.