att vara sann mot sig själv
Jag är en person som bryr mig om andra. Jag är en person som vill vara sann mot mig själv. Jag är en person som aldrig trampar på någon annan för att själv vinna på det. Jag är en person som bryr mig om hur andra mår, för om folk i min närhet inte mår bra så gör jag det inte heller. Jag tror på klyschan "du ska behandla andra som du själv vill bli behandlad". jag är en person som alltid stått upp för andra och sagt ifrån när jag tyckt någon annan blivit orättvist behandlad. Jag trodde mitt dumma jag att jag skulle kunna må bra även om jag gick emot alla mina principer, inte sa ifrån, inte brydde mig för att själv vinna på det. Men vet ni vad? Ingenting är värt något om du inte är sann mot dig själv. Jag kan inte njuta av framgång om jag inte når den på ett rättvist och schysst sätt. Därför är det nog nu. Jag tänker inte fortsätta vara tyst. jag skiter i om jag inte lyckas lika bra då. Jag vill inte armbåga mig fram i livet. Jag fungerar inte så. Jag har alltid trott att bra saker händer bra människor. Hur kunde jag glömma det? bra saker händer bra människor! så måste det vara. det är det enda rätta.
Nu är det slut på det här. Jag kan bara vara den jag är. Jag måste vara sann mot mig själv. Jag måste stå för mina värderingar och stå upp för mina vänner. Jag vill inte vara på något annat sätt. framgång är inte likamed lycka. Lycka uppnår den som förtjänat det. Att vara lycklig utan rent samvete, det går inte.
